chiangmaimum

Igår var några vänner här och fotade lite. De har ett smyckesföretag och ville testa att ta några bilder på mig. Fan, man är ju snygg ju! Hahahaha Eller nåt..... Kan väl inte påstå att bilderna blev jätte bra...men några kan de nog ändå använda.
Jag tycker egentligen inte om att erkänna det, men jag gillar faktiskt att bli fotad. Är lite av en ego boost. När de var nöjda och tagit färdigt bilderna så fick jag ett par av de örhängena som jag tidigare modellat. Väldigt fina guldiga historier.

Idag har glam nivån varit nere på normalnivå igen, botten mao. Diska, städa, tvätta, torka smör från soffan och bajs från barnets ansikte. Myyyyys!! Jag undrar fortfarande varför folk skaffar barn......... (speciellt varför folk skaffar ett andra barn när de redan har ett...knäppt!)

Nu kom precis AC reparatören. AC'n pajade igår och natten var vaaaaarm!
Men nu kommer Fisen att vakna, aldrig får hon sova ifred....

Det var dengue. Det var skitjobbigt. Får jag det igen vill jag bara dö på störten! Få aldrig dengue!

Jag sov och jag sov och så sov jag lite till.....ni kan ju gissa hur kul Fisen tyckte jag var... Hon straffar mig fortfarande för mitt 'dåliga' föräldraskap förra veckan. Men det står jag ut med för jag ska till Sverige på SEMESTER snart!! :)
Mormor här är ungen, ha't så kul! Sen går jag och lägger mig. Det funkar va?

Skulle vilja skriva mer,men jag orkar inte! Måste soooooova!!!

Kanske skulle tillägga att Boy städade hela huset idag. Han började med att moppa (?) för att sedan sopa golven (??) och sen dammsög han upp det han sopat ihop (???) Så imorn måste jag tömma dammsugaren... Jag förstår mig inte på karlar.....

Jag är sjuk. Tror det är denguefeber. Bajs! Jag har feber, ont i huvet, öm i skinnet, ont i muskler. Ja, för att sammanfatta så är det inte mycket med mig idag. Ska till sjukhuset så fort Boy vaknar. Sen ikväll får vi Boys pappa på besök. Perfekt tajming....
Att jag ska passa upp på dem med mat och så kan de titta i stjärnorna efter! Jag tänker grisa i sängen så mycket som möjligt!

Idag vaknade jag, otroligt nog, full av energi (läs:inte så trött att jag trodde jag var döende) och tänkte att jag, äntligen, skulle få lite gjort här hemma.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag hatar husarbete! Så saker och ting har en tendens att inte bli gjorda så där jätte ofta, som tvätt, diskning m.m. Så jag brukar göra ryck med jämna mellanrum och bara förstöra EN dag med sån skit. Idag var en sån dag.
Jag började med att kasta ut katten som hade kattfnatt (han var purken för att hunden, som brukar bo i baren, var hemma) sen diskade jag berget med disk som jag försökt ignorera i tre dagar. Efter det tvättade jag en av tvätthögarna som katten brukar sova i (katten blev inte gladare av det, konstigt nog)
Vid det här laget började Fisen tröttna på att leka själv (mao. hon tyckte det var så jobbigt att kasta sig från bordet utan att någon fångade upp henne) och passande nog ville en kompis vädra sina ungar också. Så vi tog en kaffe bredvid en lekpark och ungarna fick springa av sig.
Fisen förstörde bara ett bord under tiden vi var där och petade bara hunden i ögat två gånger. Bra Fisen!
Sen att hon tog sig ett jordbad och kastade sig från rutchkanan istället för att åka ner för den var ju en annan femma. Men man kan ju inte lyckas med allt...

Sen var det hem, kasta i Fisen mat, tvätta ben och fötter och sen sova. Men inte utan att skalla mamma mitt på näsan först, man kan ju inte vara för snäll ju.....

Under tiden Fisen sover klämmer jag in lunch, nyhetsuppdatering (aftonbladet), fästingsplock på jycken, pratstund med en kompis, byte av soppåsar (BLÄÄ!!) och rensning i kattlådan (verkar inte som om katten gillar det nya kattsandmärket).

Sen vaknar Fisen och vi beger oss ut för att betala räkningar (ja, i Thailand gör man det fortfarande på stenålderssättet, man betalar på deras kontor. Hallååå...internetbank, hört talas om det????) Och sen blev det middag (frukost för Boys del) på stan. Mmmmm.....Sizzlers salladsbar.......

Efter alla dessa eskapader (som borde varit nog) så var det fotbollsmatch i trädgården (som nästan alla andra dagar) Sverige-Thailand. Sverige vinner nästan jämt, något som Thailand försöker förklara bort och sedan glömmer tills dagen efter.
Sen var det bums i säng för liten Fis och så hoppas vi hon sover länge imorn (kan jag ju titta i stjärnorna efter!)

Imorn planerar jag att inta ett horisontalt läge på soffan mest hela dagen. Tyvärr har nog inte Fisen samma planer....

Fan att det skulle vara så fint. Jag hade velat tycka att det var lite fjantigt, lite 'over the top' (vilket det kanske var), lite för mycket helt enkelt. Men det var fint. Vickans bröllop alltså.

Även om jag försöker intala mig själv motsatsen så skulle jag velat ha ett bröllop med vit klänning, präst, tårta, hela tjocka släkten och allt det där tjafset. Eller i allafall något av det där tjafset. Jag blev snuvad på allt. Visst jag fick mannen jag ville ha, men resten då? Inte ens en puss fick jag. Var bara att skriva på en hög papper där jag inte förstod vad det stod och sen vare' klart! Efter det åkte vi packade som sillar i en bil till ett nyöppnat shoppingcenter och åt lunch och det var så spännande det blev den dagen. Romaaaaantiskt så det bara dryper om det! (eller kanske inte...)

Bröllop är överreklamerade!




(eller så är det bara jag som är lite bitter...)

Fisen snackar mer nu. 'Kom katt' sägs ofta, likaså 'titta där',men nya favvo ordet är 'poop' (som i 'bajs'). Så nu vet jag exakt när blöjan behövs bytas. Perfekt!
Hon har också kommit på att man säger 'byebye' samtidigt som man vinkar hejdå! Vilken upptäckt!!

Fisen lärde sig också att härma en tiger idag. Skitkul! Hon satte upp händerna 'med klorna ute' (spretandes med fingrarna) och sa 'rarrrrrrr' och gjorde små klösrörelser. Hon härmade mig när jag försökte göra middagen lite skojigare (hon att attackerade redan maten som jag matade henne med så hon såg ut som en tiger). Sen visade vi pappa som blev mycket imponerad! Som förälder är teaterskills ett måste!

Men några grejor jag inte förstår, varför försvinner hon så fort man släpper henne fri? Så fort vi öppnar grinden (till vår trädgård) eller sätter ner henne på golvet i mataffären, köpcentrat eller var som helst så springer hon så fort hennes små ben bär henne och är borta på två sekunder.
Varför är hon så fascinerad av knivar och varma plattor på spisen. Hon vill alltid tassa på dem och får tokfnatt om hon inte får det.
Och varför vill hon så gärna tippa kaffe, te och kastrullinnehåll över huvudet? 
Ungar ska ha överlevnadsinstinkt, om denna säger jag bara 'bwahahahaha' Fick hon önska skulle hon stå med huvudet före i en vattentunna med en kniv i handen mitt på torget i stan.
Man blir ju knäpp på henne ibland. Tur att hon är söt i alla fall!


Samma gäller för män. Fotbolls VM suger! Tur att karn' min är snygg i allafall!

Grannen håller sig borta. Har knappt sett puckot och hennes familj håller sig borta så mycket de kan. De är rädda. Det är rätt åt dem! De har inte betalt för något de förstört heller så imorn eller torsdag ska vi till polisen och se till att de gör rätt för sig.

Fisen sover dåligt. Hon somnar bra på natten visserligen och sover tills 6.30 något (tidigt för henne) och kryper sen över till vår säng. Hon knuffar och bökar och om jag inte håller om henne hårt så gråter hon. Sen är resten av dagen kramar, 'kom!' rop och hysteriska skrik så fort jag förflyttar mig en millimeter ifrån henne (toa besöken är förfärliga! Eko!)
Sen vägrar hon sovamiddag om hon inte får somna på min mage eller att jag kånkar runt på henne tills hon däckar. Jobbigt! Och sen när hon vaknar gråter hon hysteriskt och ingenting kan lugna henne.
FAN ta pizzafejan!!!!
Min självsäkra unge har blivit rädd för allt och alla och är helt beroende av mig nu. FAN, FAN, FAN!!!!!!

Hur som helst. Vill inte tänka mer på skiten nu...

Så efter att ha pratat med polisen var Boy tvungen att åka tillbaka till jobbet. Jag var HELT förstörd! Att någon ens kan få för sig att göra nåt sånt där finns inte ens i min världsbild, sorgligt nog har min världsbild ändrats gravt, och åt fel håll sen jag kom hit.
Jag sov dåligt den natten, men att jag sov så mycket som jag ändå gjorde överraskade mig. Tror jag lyckades få in 5 timmar av sönderhackad sömn, fast det är ju inte kattpiss ändå (har varit med om betydligt färre timmars sömn i mina dar).

Tydligen (och inte så konstigt heller) hade Boy gått och tänkt på allt som hände den kvällen så när han kom hem igen var han så arg att han kokade.
Och, som han brukar göra när han är arg och småfull, så började han skrika och vråla till grannarna. Och jag kan lova att Boy är den sista på jorden du vill ska bli så arg på dig. Han är läskig när han är arg!!
Såklart ringde de farbror polisen igen. Han undrade varför han blev hitringd hela tiden (inte det man helst vill göra vid 05.30 på morgonen).
Det bestämdes i alla fall att vi skulle mötas vid 11 snåret på polistationen för att reda ut det hela.

De åkte till polisstationen vid 09.00, de trodde nog att de skulle ha fördel i att åka dit tidigare så de kunde mata dem med lögner till höger och vänster om hur hemska grannar vi är.
Vi sket i att vi borde varit där vid 11, Boy sov ut och vi pallrade oss dit vid 15 tiden. Med oss till polisstationen hade vi en kompis som är polischef i ett annat distrikt och en leksakspistol (den ser ut som en riktig).
Pizzafejan sa gång på gång att jag riktade pistolen mot henne och att jag hade skjutit mot henne också. När detta nämdes tittade han på mig och småskrattade lite, skulle den där söta lilla tjejen med bebisen i knät verkligen ha skjutit mot sin granne? Skrattretande! Detta gjorde henne helt galen! 'Hon gjorde det! Hon GJORDE det!!!' sa hon i ett desperat försök att få lite sympati. Polisen totalignorerade henne. Hon började nervöst fippla med händerna.

Efter ett par vändor fram och tillbaka i ordbyten (av vilket jag knappt förstod nåt) hade de 'kommit överens' om att de skulle varken ha tillåtelse att tilltala oss (eller tala om oss) eller skapa ögonkontakt. Polisen bestämde också att hon skulle betala för det hon förstörde på vår grind (vilket måste svida något så in i helvete för henne, för hon hatar vår grind).

Allt det här avklarades på ungefär 45 minuter (observera, vi var där i 45 min, de i nästan 7 timmar. Ha!) sen firade vi med middag på en kompis restaurang.

Efter att Boy kört hem oss igen kastade jag Fisen i säng och började laga mat tills två kompisar skulle komma över för att fira/hålla sällskap (jag var fortfarande lite smårädd, är fortfarande faktiskt, tre dagar senare)
Blev risotto och passionsfruktskaka. Mycket gott! Och till det drack vi både fin vin och (lite halvful) öl. Mycket gott det med! Sen mådde jag som jag förtjänade dagen efter.... :)

JAG BLIR SÅ ARG!!!!!!!!!!!!! När är det nog???? All den här avundsjukan.... Kan man inte bara vara glad när det går bra för grannarna? Glädjas att de funnit lycka och framgång? Vi var glada å deras vägnar när det gick bra för dem, varför kan de inte glädjas åt oss??
De har i flera månader nu gnällt och klagat på allt vi gjort. De gnällde när vi köpte tomten bredvid vårt hus (den var tom så när som på ett gäng bananträd och då kunde de ju inte parkera där längre), de klagade när vi byggde mur mot vägen (den tog upp för mycket plats, som om de har något att säga till om när det gäller VÅR mark!), de gnällde när vi la gräsmatta (det är ju så jobbigt när det går lastbilar på gatan en hel dag), de klagade när vi klippte ett träd (då kunde de ju inte plocka blommor där längre), de gnällde när vi planterade nya träd (de skymde tydligen utsikten trots att de bara var en halvmeter höga), de gnällde på att vår grind var för högljudd (jaha, som om er snickerifirma som är igång från 07.00-19.00 är tyst som en flugfjärt då), de klagade på att internetsnubbarnas bil stod parkerad på gatan i 5 minuter medans de pratade med mig (gatan var tom, du är fet, men faktsikt inte så fet att du inte kan passera bilen på gatan, vad är problemet???) osv, osv, osv.... Det där var bara ett urval på allt de klagat på de senaste, tja, 8 månaderna eller så....
Det värsta är att de var riktigt trevliga grannar innan de började klaga på allt.
Men nu är de rasister, och skriker åt mig 'Försvinn! Åk hem!'. Ursäkta mig,  men jag är hemma, jag bor här, jag är här på äktenskaps visum, min man äger den här tomten, jag gör inget fel!!! Och tvärtom vad de tror så har jag inte bidragit med någon avsevärd summa i att köpa och snygga till vårt hus, MIN MAN JOBBAR HÅRT OCH TJÄNAR DÄREFTER!!! Inte MITT fel att NI är lata jävlar.

Vid 18.15 snåret sådär sitter jag och Fisen och tittar lite på tv innan det är sängdags när jag hör ett högt klonkande. Jag går ut och kollar och tro på fan där står hon, pizzafejan (hon ärså finning att hon ser ut som en pizza), och bankar skiten ur vår grind med en slägga. Jag skriker åt henne att sluta och hon slår snabbare och hårdare. Väl framme vid grinden sticker jag huvet över grindskanten och hon tittar upp på mig med en blick full av rent hat och sen tar hon sats för att slå släggan i huvet på mig. Hon tar sats för att drämma släggan så hårt hon bara kan mitt i huvet på mig!!! Jag backar bort fort som ögat och kommer på att jag inte har en susning om var Fisen är. Som tur var hade hon inte kommit längre än dörröppningen, puh!!! Jag kastar mig efter telefonen och ringer Boy jag vrålar åt honom att han ska ta sig hit omedelbums (kanske att jag använde mig av ett annat ordval just då...) för bitchen håller på att slå sönder både mig och huset. Ring polisen! Han sa 'gå och hämta pistolen, jag kommer!' Jag rusade, med Fisen på höften, och hämtade pistolen och sen ställde jag mig på balkongen och visade henne vad jag hade i handen. Pizzafejan höll på att bajsa på sig när hon såg vad det var. Jag riktade aldrig pistolen mot henne (jag vet ju inte ens hur man gör med en pistol...) men jag viftade runt lite med den så hon visste att jag hade en om hon skulle få för sig att göra nåt dumt igen.
Pizzafejan sprang bakom huset och gömde sig och ropade på sin make att rädda henne från den elaka 'farangen' (utlänningen)och sen ropade hon en harrang av skällsord på Thai medans hennes man ringde polisen. Jag ropade hela min repertoar av skällsord på thai och sen fortsatte jag på engelska och svenska.
Vid det här laget hade jag lagt bort pistolen och alla på hela gatan satt ute på stolar och tittade på föreställningen. Pizzafejan vrålade åk hem, åk hem, du ska inte vara här, du passar inte in (jävla rasist!!) både på thai och (försökte) på engelska. Jag blev bara trött på henne och sa 'ska du prata engelska får du väl fanimej lära dig prata vettigt, jävla idiot!' Sen kom polisen, intressant nog var det kompisar till Boy. De kände till och med igen mig, visste mitt namn. Kändes tryggt! Pizzafejans mamma var den som pratade med polisen först. Sen kom Boy hem och började fråga dem vad i helvete som pågick här! Han var helt utom sig och började vråla om hur hemskt det är att bli uppringd av en hysterisk fru som fruktar för sitt och dotterns liv.
Han lugnade ner sig lite sen kom Pizzafejan smygande bak om buskarna hållandes en golfklubba och påstod att jag överdrev när jag sa att det var en slägga hon slog med 'jag hade ju bara den hääääär' sa hon och viftade med golfklubban. Jag och Boy röt åt henne att sluta ljuga och hålla käften, poilsen höll tydligen med oss och nickade. Sen skickade Boy in oss i huset, han ville varken att jag eller Fisen skulle höra mer.
Fisen ville helst inte släppa varken mig eller vällingflaskan, men jag kastade ner henne i säng och hon somnade bums. Men innan hon somnade höll hon hårt i mina händer så de skulle sluta skaka. Jag var så arg att jag bara skakade, ingen hotar mig eller min familj!!!!!

Tillslut kom de överens med polien om att lägga ner alla småaktigheter och om Pizzafejan nånsin gör illa mig, Fisen, Boy eller vår egendom så blir hon anhållen av polisen. Jag hoppas mer än tror att det här är slutet på det hela.

Och om inte allt det här var nog så hade hon smetat räkpasta över hela grinden och trädgårdsdörren imorse. Äckligt värre! Tänk så puckad man kan vara!

Nu hoppas jag att karman slår in och hon får vad hon förtjänar, den vidriga bitchen!

Idag har varit en dag då det kännts som om jag har haft fullt upp, men när jag tänker efter har jag inte gjort något, alls!
En lång dag, seg dag. En dag då det mesta bara kännts jobbigt. Visst, jag och Fisen hade en massa skoj, men jag vete f-n vad vi gjorde....
Det var frukost, borsta tänder (det tar en evighet för Fisen hatar det), kolla Avril Lavigne på datorn och dansa (inte lika skeptisk idag), skära upp och konsumera en kokosnöt, kittelbusa på bordet, lunch, städa efter lunch, pappa vaknar och busar med Fisen, iväg och betala elräkning för baren, frukost för pappa, köpa ägg och grönsaker på marknaden, tupplur för Fisen, busa i trädgården (fotboll), middag (Fisen), bus i sängen (AC!!!) och sova.
Tråk, tråk, tråk!

Men imorn tänkte jag att vi skulle ta och besöka en kompis som nyss fått en liten bebbe. Det tar bara 7 minuter att gå dit,men eftersom vi kännt oss lite krassliga har vi inte velat besöka dem på ett tag. Hoppas Fisen är på bra humör. Ska bli skönt att komma ut en sväng. Träffa folk, ha en riktig konversation.
Ja, det är nog så mycket jag kan satsa på att hinna med. Blir bra det! :) 

Ormen som katten tog in.



Lördagskväll i trädgården.

Jag och Fisen hade vääääärldens mysigaste kväll ikväll! Efter den långa tuppluren var hon ordentligt utvilad så det blev lite nattsudd. Vi satt och mös i soffan, vi pussades och hon sa kram gång på gång. Sen tog hon mina händer och la den ena armen runt hennes rygg och handen i knät och även den andra i knät, sen satt hon och höll mina händer länge, länge.... Då och då tittade hon upp på mig och log. Sånt värmer ett mammahjärta.... Det är såna stunder man vill minnas :)

Tja, hur ska man egentligen fira den svenska nationaldagen när man är så långt borta? Så här gjorde vi, jag tog ner den lilla flaggstången i trä från hyllan i vardagsrummet och ställde den på matbordet. Sen sjöng jag nationalsången tills Fisen skrek och sen sjöng jag lite till. Mestadels så dansade Fisen när jag sjöng, men det blev nog lite för mycket av det 'goda' tror jag...
Sen gnagde lillan lite på flaggstången, puttade ner den i diskvattnet och sen bankade katten i huvudet med den ett par ggr.

Så firade vi, fint va? haha

I övrigt har vi dansat till Avril Lavignes låt Girlfriend, den gick på repeat och Fisen är omåttligt förtjust i att höra den om den nångång spelas på tv. Hon hyser något slags agg mot datorn och kan få vredesutbrott om jag ens sätter mig på datastolen. Så idag när vi kollade videon på datorn visste hon inte riktigt hur hon skulle göra, det ryckte i kroppen på henne och hon ville så gärna dansa, men hon var ännu inte riktigt kompis med datorn så hon såg otroligt kul ut när hon satt där och försökte se oberörd ut.
Och jag måste förtydliga att JAG inte lyssnar på Avril Lavigne, den låten har varit i en reklam på tv, det är så Fisen snappat upp sån musik. Nä, i vårt hus är det ska, reggae och möööjligtvis lite punk (punk blir bara när Boy är borta, han förstår sig inte på det) som gäller. Okej,okej, jag lyssnar på Norah Jones ibland också (fast Fisen hatar hennes musik, inget schväng i det ju!).

Just det, jag tappar tråden hela tiden. Jag har städat idag också. Något jag verkligen avskyr att göra. För att vara hemmafru är jag väldigt dålig på allt hemma arbete.
Hemma arbete jag avskyr:1)Diska 2)tvätta 3)skura badrum 4)dammsuga 5)moppa 6)plocka upp leksaker
Hemma arbete jag faktiskt gillar:1) Laga mat 2)baka 3)handla mat
Som man kanske kan se så är den ena listan lite längre än den andra.
Så hur som helst (där tappade jag tråden igen) så har jag spenderat större delen av dagen med saker jag avskyr att göra. Tvätta kräkkläder, diska mount everest berget av disk, desinfecera gamla vällingflaskor och plocka upp leksaker som två sekunder senare spritts över huset igen. Uuuuunderbart!
Har varit lite extra jobbigt idag eftersom jag knappt sett röken av Boy, jobb, sova, bil och tjänster åt svärfar var tydligen viktigare än vad vi var idag.
Som TUR var sov Fisen hela TRE timmar mitt på dan idag, sist det hände var......ett halvår sen?

Nä nu såg jag vad klockan var, måste sova NU!

Jag är vanligtvis en väldigt frisk person. Sällan sjuk men drog till då och då med en dunderförkylning. Men inte sedan jag kom hit.
Sedan jag kom till Chiang Mai har det inte varit mycket mer än det ena sjuktillståndet efter det andra. Bakylla, förkylningar, graviditet (ja det är ett sjukdomstillstånd, man mår ju bajs hela tiden!), magsjuka, matförgiftning(mildare varianter), ryggvärk, tandvärk etc. etc. etc.
Misstänker att mycket beror på något så enkelt som sömnbrist! Immunförsvaret är ju svagare när man lider av uttröttning.
Så det är nog därför som jag råkat ut för, vad jag misstänker vara, hand-mun-fot sjukan. Ett virus som mycket sällan drabbar vuxna (och bara de med nedsatt immunförsvar)och som går på dagiset till en av Fisens kompisar. Vad är chansen att man skulle få det va? Men efter att ha läst om det på nätet så verkar det väldigt logiskt. Har stora blåsor på tungan som gör jätteont och känner mig hängig, trött, aningens febrig och har kliat på vänstra handen hela dagen (skulle kunna vara myggbett men det ser inte riktigt ut så). Inga bra tecken. Men det finns inget man kan göra åt det så det är bara att bita ihop och se till att kroppen motverkar viruset så fort som möjligt!

Förövrigt tror jag mig ha kommit på varför Fisen är så grinig vid 10-10.30 snåret och vid 14-16 snåret. Dåliga mellanmål!
På morgonen glömmer jag ofta bort det eftersom att JAG precis lyckats peta i mig något då och på eftermiddagen blir det lek med pappa eftersom han vaknar då. Inte bra! Nu blire andra bullar! Mer mellanmål och tidigare middag till det lilla folket!
Sen tycker hon ju att det är roligare att äta om jag eller pappa äter samtidigt, och hon gillar inte att äta när det är för varmt. Så det är lite knöligt att äta ibland. Men när det är för varmt äter vi i sovrummet där vi har ac! Sen får man passa sig så man inte går och lägger sig med sängen full av makaroner!

Sen måste jag få skryta lite. Min dotter på 18 månader fullkomligt ÄLSKAR sallad! Ja, alltså inte sallatsblad, utan matiga sallader. Pastasallad med yoghurtdressing och ost (osten petas oftast ut så katten får sig ett skrovmål), potatissallad med dijonvinegrett, quinoasallad med vitlöks- och curryvinegrett m.m m.m Hon äter allt utom just sallatsblad, det förstår hon sig inte på. Hon älskar vitlök, lök (purjo-, röd-, scharlotten-, gullök, ja, you name it!), gurka, tomat, majs, ärtor, bönor, broccoli, morötter och frön av alla slag. Finns säkert mer hon gillar, men jag minns inte allt på rak arm.
Och den här (jag vågar nog säga det) besattheten av sallader har pågått i säkert 7-8 månader redan. Otroligt men sant, det finns barn som gillar veggies!

Förresten, måste bara berätta. Jag hade en väldigt fin och rogivande stund idag då jag satt ensam i trädgården och tittade på solnedgången. Jag hade lyckats peta Fisen i säng tidigt och Boy var tvungen att åka lite tidigare till jobbet så det var fortfarande ljust och inte alltför mycket mygg ute. Jag hämtade mig ett glas vin och satt och glodde på det falnande ljuset bakom bergen. Magiskt!

...man mår bättre när det inte är så förbaskat varmt! Och tänk vad mycket snällare man är när folk runtomkring en inte bara skriker och lever rövare!
Idag har varit en bra dag. Hoppas morgondagen fortsätter likadant!

Och förresten, vi åt en gudomligt god kokosnöt idag som jag tog från trädet i vår trädgård. Lyyyyyyx!

I lördags var det vaccinationsdags för Fisen. Denna gången var det difteri/stelkramp/polio. Det var även vägning, mätning och allmän koll på hur hon utvecklas. Hon visade sig vara normal, lite längre och tyngre än normal thaibebisen, men normal för hennes kategori: thaimix.
Fisen gillar att komma till sjukhuset, det finns massor med spännande människor att titta på, barn att leka med, det finns en klätterställning på barnavdelningen och det bästa, det är AC!!! Hon springer alltid runt som en tok och njuter av att slippa svettas som en gris. Hon hatar hetta! Hon var nämligen född mitt i en ohygglig snöstorm, då är det nog svårt att uppskatta 40 gradig värme kan jag tro.....
Hur som helst, när Fisen tänker på sjukhus tänker hon på stora, svala rum där man riktigt kan sträcka på benen. Sen det där med den rysliga nålen är en annan femma... Fast den glömmer hon lyckligtvis mellan besöken :)
En annan trevlig sak med sjukhusbesöken är att pappa alltid tar med oss till ett köpcenter och äter mat på 'fin' restaurang. De har en restaurang med toppenfin salladsbuffé dit vi alltid går (jag var stammis där under min graviditet så de känner igen oss). Fisen får äta precis hur mycket hon vill och ser ut som en hamster mest hela tiden, pasta, morötter, gurka, körsbärstomater, vaktelägg, ost, frukt, russin och allt annat hon kan lägga vantarna på slinker ner i full fart. Mums!
Den här dagen var inget undantag, vi gick på restaurang och Fisen ville bestämt smaka coka cola, 'Inte en chans!' sa vi och hon såg butter ut. I övrigt gick dagen problemfritt.

Dagen efter däremot. Fy i helvete! Fisen hade feber. Vill inte sova, inte äta, inte leka. Bara dricka välling och titta på film annars skrek hon. Sov dåligt gjorde hon också.
Sen dess har det bara blivit värre och värre, ganska hög feber i tre dagar (två nätter) och ingen matlust. Sovit dåligt, väldigt mammig och har hittat nya oktaver i sitt skrikande. Till och med katten är rädd för henne nu!

Och katten ja, han drog in både ödlor och ormar i huset idag. Visst, det är bra att han tar dem, men måste han dra in dem i huset? levande??? Fan! Jag fick jaga ödlan genom hela huset innan jag till sist fick ut den genom bakdörren, det var en aggressiv jävel som försökte bitas mest hela tiden. Ormen kom in då Fisen, lyckligtvis, sov. Och som tur var så var Boy vaken så han hjälpte mig slå ihjäl ormen (den är inte giftig,men den kan bitas den här sorten). Jag gillar verkligen inte när 'naturen' kommer in i vårat hus! 'Naturen' här är ju farlig!! Hemma i Sverige finns ju inget farligare än fästingar,och de kommer ju inte direkt in och fräser åt en....

I övrigt tror jag att jag har en förkylning på G, halsen känns svullen.... Hoppas det försvinner!!!!!

Så här såg vår trädgård ut efter ösregnet. I bakgrunden ser ni det avbrutna jackfruitträdet som slog sönder taket på vårt gästhus.
Ni kan ju bara tänka er hur kul Fisen hade det i allt det här vattnet!  

Klockan är runt 04.00 och mamma sussar sött. Fisen, vår bortskämda lilla Fis, börjar vakna till liv och knölar runt i sin säng. Mamma vaknar till lite grand, tillräckligt för att höra ett par dunsar och lite bök innan: 'Oääääääääääh!!!'
"FAN! Inte igen!" Fisen kravlar ur sin säng och kommer hulkandes upp och bökar runt i vår säng. Skallning, fot i näsan, armbåge i revbenen och sen däckar hon på min mage. Underbart!
Sen ligger jag där med en tio kilosvikt på magen och önskar, önskar att vi snaaart kunde fixa till hennes eget rum. Faktum är att Boy tycker det är mysigt med henne i sängen. Det skulle säkert jag tycka också om det vore så att hon skallade honom och sov på hans mage. Men nä, när man är trött, ledsen eller rädd är det bara mamma som gäller.
Så  eftersom jag sover böjd som en makaron, så har jag djävulskt ont i ryggen. Massage får jag lite titt som tätt, det är en av de lyxgrejorna som man kan unna sig här i Thailand, men det hjälper bara i ett par dar sen är man tillbaka på ruta ett igen. Ont! Förutom massösen så är ibuprofen min bästa vän just nu.
Jag måste komma på nåt sätt att få henne att stanna kvar i sin egen säng. Jag orkar inte mer nu!!!

Så Fisen fyllde 1.5 för några dar sen, stora tjejen! Hon har förändrats och utvecklats så himla mycket den senaste tiden sådet nästan är läskigt. Hon pratar lite nu och minns fler och fler ord hela tiden, riktigt kul!
MEN, hon har också kommit på fler sätt att protestera och får fler anledningar till utbrott. Idag har varit en sån där dag då allt har varit fel enligt henne. Fel frukost, fel morgonprogram på tv, fel kläder på mamma, mamma sitter på fel ställe, fel vattenmugg, för lite vatten i fel mugg, fel sovtid, fel mjölk, fel lunchsällskap, fel på katten, fel att pappa ska till jobbet, fel, fel, fel!!!
Ibland när hon får såna här vredesutbrott orkar jag bara inte med. Idag var en sån dag. Jag var trött och hungrig (fick ju inte sova nåt efter 4 imorse och hann knappt äta mellan skrikattackerna) och jag kände efter ett tag att JAG bara ville sätta mig på golvet och skrika rätt ut! 'Oääääääääääh!
Det värsta var att Boy oturligt nog också var på uruselt humör och gormade om än det ena, än det andra. Bajs! Men, men, det kan väl inte bli mycket värre än så här så vi får hoppas vi alla är på bättre humör imorn.

Och just det, katten har visat sig vara, inte en tjej som vi trodde men, en kille. Så nu heter han Mr.Kisses. Snacka om att vi kände oss lurade! Men han är redan del av vår familj så han får bli kvar, men vi måste kastrera honom för nu börjar testosteronet sätta in och han jagar våra fötter i tid och otid. Jag känner mig som en klösbräda.

Har bokat resa hem till Sverige i sommar idag. Skööönt! Blir bara jag och Fisen, men det ska bli skönt att få semester från Boy ett tag fakstiskt. Vi bråkar en del nu och jag ser fram emot att få sakna honom lite. Och för att vara helt ärlig så ska det bli kul att se hur han klarar det utan mig. Finns nog en chans att jag kommer hem till en make som ÄNTLIGEN kommer uppskatta allt jag gör för honom. Jag hoppas det.

Nä, nu ska jag sooooova!