Bröllops blues...

Fan att det skulle vara så fint. Jag hade velat tycka att det var lite fjantigt, lite 'over the top' (vilket det kanske var), lite för mycket helt enkelt. Men det var fint. Vickans bröllop alltså.

Även om jag försöker intala mig själv motsatsen så skulle jag velat ha ett bröllop med vit klänning, präst, tårta, hela tjocka släkten och allt det där tjafset. Eller i allafall något av det där tjafset. Jag blev snuvad på allt. Visst jag fick mannen jag ville ha, men resten då? Inte ens en puss fick jag. Var bara att skriva på en hög papper där jag inte förstod vad det stod och sen vare' klart! Efter det åkte vi packade som sillar i en bil till ett nyöppnat shoppingcenter och åt lunch och det var så spännande det blev den dagen. Romaaaaantiskt så det bara dryper om det! (eller kanske inte...)

Bröllop är överreklamerade!




(eller så är det bara jag som är lite bitter...)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0