Fortsättning på grannbråkshistorian

Så efter att ha pratat med polisen var Boy tvungen att åka tillbaka till jobbet. Jag var HELT förstörd! Att någon ens kan få för sig att göra nåt sånt där finns inte ens i min världsbild, sorgligt nog har min världsbild ändrats gravt, och åt fel håll sen jag kom hit.
Jag sov dåligt den natten, men att jag sov så mycket som jag ändå gjorde överraskade mig. Tror jag lyckades få in 5 timmar av sönderhackad sömn, fast det är ju inte kattpiss ändå (har varit med om betydligt färre timmars sömn i mina dar).

Tydligen (och inte så konstigt heller) hade Boy gått och tänkt på allt som hände den kvällen så när han kom hem igen var han så arg att han kokade.
Och, som han brukar göra när han är arg och småfull, så började han skrika och vråla till grannarna. Och jag kan lova att Boy är den sista på jorden du vill ska bli så arg på dig. Han är läskig när han är arg!!
Såklart ringde de farbror polisen igen. Han undrade varför han blev hitringd hela tiden (inte det man helst vill göra vid 05.30 på morgonen).
Det bestämdes i alla fall att vi skulle mötas vid 11 snåret på polistationen för att reda ut det hela.

De åkte till polisstationen vid 09.00, de trodde nog att de skulle ha fördel i att åka dit tidigare så de kunde mata dem med lögner till höger och vänster om hur hemska grannar vi är.
Vi sket i att vi borde varit där vid 11, Boy sov ut och vi pallrade oss dit vid 15 tiden. Med oss till polisstationen hade vi en kompis som är polischef i ett annat distrikt och en leksakspistol (den ser ut som en riktig).
Pizzafejan sa gång på gång att jag riktade pistolen mot henne och att jag hade skjutit mot henne också. När detta nämdes tittade han på mig och småskrattade lite, skulle den där söta lilla tjejen med bebisen i knät verkligen ha skjutit mot sin granne? Skrattretande! Detta gjorde henne helt galen! 'Hon gjorde det! Hon GJORDE det!!!' sa hon i ett desperat försök att få lite sympati. Polisen totalignorerade henne. Hon började nervöst fippla med händerna.

Efter ett par vändor fram och tillbaka i ordbyten (av vilket jag knappt förstod nåt) hade de 'kommit överens' om att de skulle varken ha tillåtelse att tilltala oss (eller tala om oss) eller skapa ögonkontakt. Polisen bestämde också att hon skulle betala för det hon förstörde på vår grind (vilket måste svida något så in i helvete för henne, för hon hatar vår grind).

Allt det här avklarades på ungefär 45 minuter (observera, vi var där i 45 min, de i nästan 7 timmar. Ha!) sen firade vi med middag på en kompis restaurang.

Efter att Boy kört hem oss igen kastade jag Fisen i säng och började laga mat tills två kompisar skulle komma över för att fira/hålla sällskap (jag var fortfarande lite smårädd, är fortfarande faktiskt, tre dagar senare)
Blev risotto och passionsfruktskaka. Mycket gott! Och till det drack vi både fin vin och (lite halvful) öl. Mycket gott det med! Sen mådde jag som jag förtjänade dagen efter.... :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0